Den Utvalde sammanfattning – Färdig

Vi har läst boken ”Den utvalde” av Lois Lowry

Boken handlar om Jonas som bor med sin familj i ett samhälle som heter Enahanda. I Enahanda är kan man inte se färger och det finns inga känslor. När barnen blir tolv år tilldelas de ett uppdrag som de ska jobba med tills de blir gamla. Jonas ska tilldelas sitt uppdrag detta året och är väldigt orolig för att han ska få ett uppdrag som han inte gillar. Jonas blir utvald till samhällets minnesbevarare, det innebär att han ska förvara alla minnen om känslor, färger, krig och allt annat. Det är det viktigaste uppdraget i hela samhället och sägs vara väldigt smärtsamt och ensemt. Den enda han får dela minnena med är den gamla minnesbevararen som ska ge honom alla minnen.

En familjeenheten består av mamma, pappa, och max två barn. Man får bara ha en pojke och en flicka per familjeenhet. I Jonas familj jobbar pappan på ett nybarncenter som är ett ställe där man tar han om nyfödda barn innan de delas ut till familjer. På nybarncentret finns det en liten pojke som heter Gabriel, han mår inte så bra så Jonas pappa bestämmer sig för att ge honom extra vård och låta honom bo med Jonas familjeenhet. Veckor passerar och samtidigt som Jonas får mer och mer minnen, tycks inte Jonas familj kunna få Gabriel att sova lugnt. En dag försöker Jonas föra över ett minne till sin bästa vän Asher men det verkar inte fungera. Senare testar han att ge Gabriel ett minne och det fungerar och då kommer han att tänka på att han, Gabriel och den gamla minnesbevararen har ljusare ögon än alla andra o samhället. Hans familj låter Gabriel sova i Jonas rum och Jonas för i smyg över lugnande minnen till Gabriel så att han sover lugnt varje natt.

Jonas och Givaren, den gamla minnesbevararen, gör upp en plan om att Jonas ska rymma från samhället och släppa lös alla minnen. Både Jonas och givaren tycker det skulle vara bättre om alla hade minnen om allt som hänt i världen. Jonas skulle rymma två veckor senare och givaren skulle stanna kvar och hjälpa folket att klara av alla minnen. Men den kvällen fick Jonas reda på att Gabriel skulle befrias dagen efter, så Jonas bestämde sig för att rymma direkt den natten.

Kapitel 24 – Färdig

Den sista biten ner för backen gick Jonas med Gabriel tryckt mot bröstet. Kälken hade stannat i den djupa snön 20 meter innan stugan. Jonas kropp värkte så mycket att han i vanliga fall inte skulle kunna gå, det var endast vetskapen om värmen i stugan som fick honom att fortsätta kämpa. 10Meter kvar, Jonas kände Gabriels tunga andetag mot bröstet när han släpade sig genom den djupa snön. Han var iskall, känseln i armar och ben hade försvunnit för länge sedan. Han tog sista steget mot dörren och slog knytnäven i den.

Dörren öppnades, i dörröppningen stod en medelåldersman med skäggstubb, han släppte snabbt in Jonas. Mannen visade Jonas till ett rum med en två fåtöljer och en kamin. Mannen var en normalstor vuxen, han var ett huvud längre än Jonas. Jonas skulle vara tvungen att titta upp när han pratade med honom, det skulle aldrig gå tänkte Jonas. Hela han var stelfrusen. Han kände hur värmen omslöt honom när han kom närmare kaminen. Mannen presenterade sig som Lars och sa att han skulle hämta varma kläder och filtar till Jonas och Gabe. Då tittade Jonas ner på sina kläder där han satt i fåtöljen, dom hade varit täckta med snö och is när Lars hade släppt in dem. Nu var kläderna blöta och Jonas hade börjat tina upp. Han kände hur Gabe huttrade mindre våldsamt och kände sig lugnare när han visste att Gabe återfick värmen. Lars kom tillbaka in i rummet med två filtar, ett par joggingbyxor, en T-shirt och lite små kläder till Gabe.

Lars slog sig ner i den andra fåtöljen.

-Bor du själv här? Jonas tyckte det var lite konstigt att han hade barnkläder i en stuga som han bodde ensam i.

-Ja, men jag har barnbarn som brukar komma på besök, därför har jag barnkläderna. Lars hade sett Jonas frågande uttryck när han kommit med barnkläderna. Men nu vill jag veta var du kommer ifrån och varför du är ute mitt i ett snöoväder. Lars tittade allvarligt på Jonas.

-Jag kommer från ett samhälle som heter Enahanda. Började Jonas men precis som han skulle börja berätta om Enahanda avbröt Lars honom.

-Jag har både läst och hört om det stället, det händer att det kommer nyhetsreportage om enahanda. Är det sant att invånarna i Enahanda är som slavar, att det inte finns känslor och allting är säkert och likadant i hela samhället? Jag har hört att det bara finns en person i Enahanda som har alla minnen om krig, snö, känslor, färg och alla i samhället ser i svartvitt.

-Allt du säger är sant, Jonas var tvungen att ta en paus. Man får inte välja jobb eller levnadspartner och får inte heller skaffa sina egna barn. Fyllde Jonas i med ett förvånat ansiktsuttryck, han hade aldrig trott att det fanns personer utanför samhället som visste så mycket om Enahanda. Jag blev utvald till att bli minnesbevarare, personen som förvarar alla minnen om färger, känslor och allt annat som personerna i samhället inte får veta om. Jonas tog en paus, han var fortfarande så utmattad att han knappt kunde prata. Han fortsatte sedan prata med långa pauser mellan meningarna för att återhämta sig. Att vara minnesbevarare är smärtsamt och om minnesbevararen dog eller försvann från samhället skulla alla minnen bli fria och det skulle troligen råda kaos där. Jag och den gamla minnesbevararen kom överens om att jag skulle rymma och släppa lös alla minnen, han skulle därefter hjälpa invånarna att klara av den första och allra svåraste tiden. När det lugnade sig skulle han ta sitt liv och bli av med all sin smärta.

-Den här lilla krabaten som du har med dig då? Vad fick dig att ta med honom? Frågade Lars och pekade på Gabriel som kvicknat till lite och tittade nyfiket runt om i rummet.

-Jag gav honom en hel del minnen och skapade ett speciellt band med honom så när jag hörde att dom skulle döda honom rymde jag och tog honom med mig.

-Jag tycker ni ska stanna här, iallafall i några dagar tills ni har återhämtat er. Lars kollade på Jonas och väntade på ett svar.

-Vi har ingenstans att ta vägen så vi stannar så länge vi får. Jonas kollade in i kaminen och kurade ihop sig i fåtöljen. Detta var en ny start, kan undra hur det gick med samhället. Jonas släppte tanken, slöt ögonen och somnade.

Modernismen

Edvard Munch - Expressionismen - Skriet

Edward Munch föddes 12 December 1863 och dog 23 Januari 1944. Han kom från Norge och är Norges främste konstnär genom tiderna. Han mest kända verk är skriet. Munch's konst ingår i expressionismen. Det finns en stor samling av Munch's verk på Thielska Galleriet i Stockholm.

Bildanalys - Skriet

1. Bilden föreställer en man eller en kvinna som står och skriker på en bro. Personen håller för öronen. Längre bort på bron ser man mörka gestalter. Bron verkar vara gjord av trä och vara byggd över en flod eller å.
2. Skräck, rädsla, förvirring.
3. Man har målat den med mörka färger, lite vågigt. Som att solen går ner och det börjar bli mörkt. Jag tror den är målad av någon sorts oljefärg.
4. Smärta, han kanske har öroninflamation eller så kanske han har sett ett mord och blivit rädd. Han kanske såg någon ta sitt liv från bron.
5. Det är en väldigt känd målning som jag kände till. Bildläraren berättade också om att många gör parafraser på skriet
6. Jag tror att målningen är gjord för att alla ska kolla på den och tolka den på sitt egna sätt.
7. Den är gjord av konstnären Edvard Munch.
8. Jag förstår inte riktigt vart man skulle vilja ha en tavla med en skrikande gubbe hängande.

Den Utvalde – Mina tankar – Utkast

Boken får mig att tänka på framtiden och hur sjukt tråkigt det skulle vara med ett samhälle där allt är svartvit och ingen har några känslor. Det känns lite som att författaren har försökt lyfta fram hur det skulle kunna se ut i framtiden. Att leva efter så strikta regler som i Enahanda kan ju inte vara bra för en. Livet utan färger och känslor skulle vara hemskt, däremot så skulle det vara bättre utan krig. Ett samhälle där man blev tilldelad en levnadspartner och inte får göra sina egna barn känns som ett dåligt sätt att leva. Man kan inte jämföra Enahanda med Sverige riktigt för det är två helt skiljda samhällen. Man kan inte leva i ett samhälle där man dödar barn som blivit missbildade eller om dem fötts som tvillingar avlivar man den ena för att det inte ska finnas två lika personer. Man får inte cykla när det är mörkt ute och inte heller innan man fått sin egen cykel när man är nio.  

Den Utvalde sammanfattning – Utkast

Vi har läst boken ”Den utvalde” av Lois Lowry

Boken handlar om Jonas som bor med sin familj i ett samhälle som heter Enahanda. I Enahanda är kan man inte se färger och det finns inga känslor. När barnen blir tolv år tilldelas dom ett uppdrag som dom ska jobba med tills dom blir gamla. Jonas ska tilldelas sitt uppdrag detta året och är väldigt orolig för att han ska få ett uppdrag som han inte gillar. Jonas blir utvald till samhällets minnesbevarare, det innebär att han ska förvara alla minnen om känslor, färger, krig och allt annat. Det är det viktigaste uppdraget i hela samhället och sägs vara väldigt smärtsamt och ensemt. Den enda han får dela minnena med är den gamla minnesbevararen som ska ge honom alla minnen.

En familjeenheten består av mamma, pappa, och max två barn. Man får bara ha en pojke och en flicka per familjeenhet. I Jonas familj jobbar pappan på ett nybarncenter som är ett ställe där man tar han om nyfödda barn innan dom delas ut till familjer. På nybarncentret finns det en liten pojke som heter Gabriel, han mår inte så bra så Jonas pappa bestämmer sig för att ge honom extra vård och låta honom bo med Jonas familjeenhet. Veckor passerar och samtidigt som Jonas får mer och mer minnen, tycks inte Jonas familj kunna få Gabriel att sova lugnt. En dag försöker Jonas föra över ett minne till sin bästa vän Asher men det verkar inte fungera. Senare testar han att ge Gabriel ett minne och det fungerar och då kommer han att tänka på att han, Gabriel och den gamla minnesbevararen har ljusare ögon än alla andra o samhället. Hans familj låter Gabriel sova i Jonas rum och Jonas för i smyg över lugnande minnen till Gabriel så att han sover lugnt varje natt.

Jonas och Givaren, den gamla minnesbevararen, gör upp en plan om att Jonas ska rymma från samhället och släppa lös alla minnen. Både Jonas och givaren tycker det skulle vara bättre om alla hade minnen om allt som hänt i världen. Jonas skulle rymma två veckor senare och givaren skulle stanna kvar och hjälpa folket att klara av alla minnen. Men den kvällen fick Jonas reda på att Gabriel skulle befrias dagen efter, så Jonas bestämde sig för att rymma direkt den natten.  

Kapital 24 – Utkast

Den sista biten ner för backen gick Jonas med Gabriel tryckt mot bröstet. Kälken hade stannat i den djupa snön 20 meter innan stugan. Jonas kropp värkte så mycket att han i vanliga fall inte skulle kunna gå, det var endast vetskapen om värmen i stugan som fick honom att fortsätta kämpa. 10Meter kvar, Jonas kände Gabriels tunga andetag mot bröstet när han släpade sig genom den djupa snön. Han var iskall, känseln i armar och ben hade försvunnit för länge sedan. Han tog sista steget mot dörren och slog knytnäven i den.

Dörren öppnades, i dörröppningen stod en medelåldersman med skäggstubb, han släppte snabbt in Jonas. Mannen visade Jonas till ett rum med en två fåtöljer och en kamin. Mannen var en normalstor vuxen, han var ett huvud längre än Jonas. Jonas skulle vara tvungen att titta upp när han pratade med honom, det skulle aldrig gå tänkte Jonas. Hela han var stelfrusen. Han kände hur värmen omslöt honom när han kom närmare kaminen. Mannen presenterade sig som Lars och sa att han skulle hämta varma kläder och filtar till Jonas och Gabe. Då tittade Jonas ner på sina kläder där han satt i fåtöljen, dom hade varit täckta med snö och is när Lars hade släppt in dem. Nu var kläderna blöta och Jonas hade börjat tina upp. Han kände hur Gabe huttrade mindre våldsamt och kände sig lugnare när han visste att Gabe återfick värmen. Lars kom tillbaka in i rummet med två filtar, ett par joggingbyxor, en T-shirt och lite små kläder till Gabe.

Lars slog sig ner i den andra fåtöljen.

-Bor du själv här? Jonas tyckte det var lite konstigt att han hade barnkläder i en stuga som han bodde ensam i.

-Ja, men jag har barnbarn som brukar komma på besök, därför har jag barnkläderna. Lars hade sett Jonas frågande uttryck när han kommit med barnkläderna. Men nu vill jag veta var du kommer ifrån och varför du är ute mitt i ett snöoväder. Lars tittade allvarligt på Jonas.

-Jag kommer från ett samhälle som heter Enahanda. Började Jonas men precis som han skulle börja berätta om Enahanda avbröt Lars honom.

-Jag har både läst och hört om det stället, det händer att det kommer nyhetsreportage om enahanda. Invånarna i Enahanda är som slavar. Det finns inga känslor och allting är säkert och likadant i hela samhället. Det finns bara en person i Enahanda som har alla minnen om krig, snö, känslor, färg o.s.v. Alla i samhället ser i svartvitt.

-Man får inte välja jobb eller levnadspartner och får inte heller skaffa sina egna barn. Fyllde Jonas i med ett förvånat ansiktsuttryck, han hade aldrig trott att det fanns personer utanför samhället som visste så mycket om Enahanda. Jag blev utvald till att bli minnesbevarare, personen som förvarar alla minnen om färger, känslor och allt annat som personerna i samhället inte får veta om. Att vara minnesbevarare är smärtsamt och om minnesbevararen dog eller försvann från samhället skulla alla minnen bli fria och det skulle troligen råda kaos i där. Jag och den gamla minnesbevararen kom överens om att jag skulle rymma och släppa lös alla minnen, han skulle därefter hjälpa invånarna att klara av den första och allra svåraste tiden. När det lugnade sig skulle han ta sitt liv och bli av med all sin smärta.

-Den här lilla krabaten som du har med dig då? Vad fick dig att ta med honom? Frågade Lars och pekade på Gabriel som kvicknat till lite och tittade nyfiket runt om i rummet.

-Jag gav honom en hel del minnen och skapade ett speciellt band med honom så när jag hörde att dom skulle döda honom rymde jag och tog honom med mig.

-Jag tycker ni ska stanna här, iallafall i några dagar tills ni har återhämtat er. Lars kollade på Jonas och väntade på ett svar.

-Vi har ingenstans att ta vägen så vi stannar så länge vi får. Jonas kollade in i kaminen och kurade ihop sig i fåtöljen. Detta var en ny start, kan undra hur det gick med samhället. Jonas släppte tanken, slöt ögonen och somnade.

schildkröte

§